Lördag den 11 februari 2011 höll jag och Mats på med lite home-improvment i lägenheten, vi åkte och handlade på K-Rauta, sprayade socklarna till kyl och frys vita (istället för gulvita) och installerade ett lyse bakom räcket i trappen. På kvällen skulle vi bjuda Jennie Lee och Frenkan på middag hos dom så Frank fick sova i sin säng. Så efter snickeriet lagade Mats potatissallad och jag marinerade quornfileér. På kvälleen spelade vi skippo och vanliga kort, jag satt på golvet eftersom jag hade konstig kramp i båda ljumskarna och magen var i vägen annars. Vi pratade en del om när det skulle komma igång osv. När jag va på toa tyckte jag att det va något slemmigt som kom ut och tänkte tanken att det kanske kunde vara ”slemproppen”. Vi började spela 500, men när klockan började närma sig 01.00 bestämde vi oss att vi bara skulle spela till 300 så jag fick gå hem och sova nån gång. Kl. 01.00 la vi oss, Mats somnade så fort huvudet mötte kudden, kl. 01.07 kom första värken. Jag trodde det bara var en töntig förvärk, gjorde ju inte speciellt ont så jag väntade och tänkte se hur det utvecklade sig innan jag väckte Mats. Andra värken kom fyra minuter senare, sedan fortsatte de komma var fjärde minut. Efter 40 minuter rullade jag över mot Mats och väckte honom ”Jag tror det har börjat”, just när jag rullade över kände jag hur det började sippra vatten, så jag tillade ”och nu gick vattnet”.  Mats var helt yrvaken så vi låg stilla en stund och fnissade, ”vad gör vi nu?”. Eftersom Felix inte varit fixerad senaste MVC besöket så ringde vi in och de sa att vi skulle komma in och se hur huvudet är nu, men att vi förmodligen skulle få åka hem och sova senare.

Vi åkte in, blev uppkopplade och de lämnade oss i ca 20 minuter för observation av fosteraktivitet. Värkarna gjorde inte så ont då, men det syntes på skärmen att de blev starkare och starkare. Barnmorskan sa att huvudet var fixerat och att värkarna/sammandragningarna inte var tillräckligt starka och att det förmodligen skulle ta lång tid innan det var dags, minns inte om jag kanske va öppen nån cm. Hon erbjöd oss rum, men rekommenderade att vi åkte hem, kanske tog ett bad, och kom in igen nästa dag. Det lät ju ganska trevligt så vi åkte hem med två Citodon och en insomningstablett.  På vägen hem blev värkarna ordentligt mycket mer smärtsamma, vi körde förbi macken och tankade (tänk om vi skulle få soppatorsk på vägen in!!!). Hemma tog jag tabletterna och gick och la mig, va inte så sugen på bad just då. Mats klockade värkarna på appen på iPaden, de va smärtsamma och regelbundna 3-4 minuters mellanrum. Det blev bara värre och värre, tabletterna gjorde enbart så jag blev groggy och konstig. Tillslut beslöt vi att vi skulle åka in, för det blev ju inte bättre direkt.

Vi blev inskrivna kl. 05.20, barnmorskan ville att jag skulle få vila lite innan arbetet, så jag fick en spruta Bricanyl för att stanna upp värkarna. De saktade kanske ner lite en stund, men fortsatte igen ganska snart, så jag fick en till spruta, den hjälpte inget alls. Personalen byttes ut till morgonpersonalen som introducerade mig för lustgas, Halelujah!! För mig är allt en dimma, men jag öppnades ungefär 1 cm i timmen. För att stå ut med värkarna fick jag någon vision (förmodligen rätt hög på lustgas) att jag andades in i en skrubb, och på golvet låg grus, varje gång jag andades ut tog jag med mig lite grus och då blev smärtan mindre. När gruset var borta var värken över. De riktigt smärtsamma värkarna var det som att jag skulle plocka bär som satt högt upp, så jag var tvungen att andas in riktigt djupt för att nå dem, Hehe. Mats var en pärla under hela arbetet, han stod på knä längst ner i sängen och tryckte med hela sin kroppstyngd på knäna på mina uppvikta ben. Mellan värkarna var jag vid gott mod och skämtade och pratade med barnmorskorna, ibland hann jag slumra till nån minut på mina fyraminuters vilor. Mitt i allt kom vi på att vi skulle ju lyssna på musik, så mellan värkarna fick Mats skynda sig att fippla fram en låt på iPaden, det blev Heaven and Hell med Black Sabbath. Blev dock bara en låt, känndes lite överskattat.

Jag tog ett kort på Mats också, hehe

Kl. 15.00 hade Mats räknat ut att innan kl 18.00 skulle vi va föräldrar. Ca. kl 16.00 var jag helt öppen, men på grund av lite klena sammandragningar (visste inte att värkar och sammandragningar var olika saker), så var Felix huvud fortfarande för långt upp för att börja krysta. Värkarna blev glesare och Mats har berättat att han var lite orolig att det började avta, men enligt barnmorskorna var det vanligt, en liten paus för mamman att återhämta sig innan krystningsarbetet. Det va ca 8-10 min eller mer mellan värkarna då, jag slumrade mellan värkarna. Jag fick byta ställning så jag satt på knä och kramade ryggstödet på sängen för att underlätta att Felix huvud skulle åka ner mer i bäckenet. Vid ca 17.40 fick jag börja krysta. Barnmorskan la mig på sidan och instruerade hur jag skulle göra. 17.57 kom hela krabaten ut. Barnmorskan la direkt upp honom på mitt bröst, en blå, varm pytteliten bebis. Han var tyst och låg och kikade på Mats. Jag var utmattat och överlycklig, visste inte vad jag skulle ta mig till eller säga, tror jag bara sa ”Men titta så liiiiiten”. Sen fick Mats klippa navelsträngen. Vi räknade ut att dte blev ca 250 värkar sammanlagt.

Sen skulle ju moderkakan ut, barnmorskan frågade om jag kunde försöka krysta lite, hela min kropp skrek typ neeeeeej. Det gick inte att aktivera krystningsmusklerna. Men efter en liten stund kom den ut ändå. Sen sydde de tre stygn för en liten, liten spricka, mest för säkerhets skull.

När barnmorskan frågade om jag ville ha nån smärtstillning efter förlossningen tackade jag nej, men Mats svarade direkt ”Ja, gärna två alvedon”. Han hade huvudvärk from hell , stackarn hade ju inte fått sova nånting alls, måste ju också ha varit helt utmattad.

Sen var det gofika, efter en stund vägning och mätning av Felix, sen blev vi uppskjutsade till BB där vi stannade till alla hjärtans dag.

Felix föddes alltså 2012-02-12 kl 17.57, var 3025g tung och 49cm lång.